Fear and Loathing in Lund and Malmoe part 4

Som sagt jag vaknar upp med kläderna på.
Läser lite väntar på att min bror ska vakna. Ser på lite morgon TV. Somnar om.
Vid tolv tiden styr jag och min bror upp dagen. Middag då, handla, sen till station.
Jag gör gult ris, tänker att det kan bli min brors nya maträtt att imponera med.
Vi äter, jag duschar,
jag säger yrrol-citatet "jag har ju inte alltid kört taxi, nä förut körde jag buss" och skrattar åt det. Min lillebror har glömt just det citat, eller så betyder inte yrrol samma sak för honom som det gör för folk i min åldersgrupp.
Inne på station går han sin väg och jag köper en biljett till Malmö, på bussen läser jag vidare i boken. Och då händer nåt av det där surrealistiska som händer ibland i sin vardag. På en fullsatt buss mellan Lund och Malmö i rusning, når jag ett parti i boken då en person i boken berättar om en detaljerad lesbiskt möte. Det är en absurd känsla att läsa en sådan "sexscen" samtidigt som man är omgiven av helt ovetande folksamling. Jag antar att om man får en kick av det så är man exhibitionistiskt lagd.
Väl i Malmö försöker jag hitta till Stoffe. Hamnar utanför ett apotek som jag vet att han bor nära, ringer och frågar var han bor i relation till apoteket,
"bakom krogen."
Hos Stoffe installerar jag mig, hamnar vid köksbordet och serveras en stark starköl. Mina vänner har en tendens att servera mig starkare starköl i 7% nivån för att vi på något jämbördigt vis ska ligga på samma nivå av fylla efter ha druckit lika många öl. Ölen som finns i budgetklass som är 7%:iga smakar oftast inget vidare, och eftersom jag inte är nåt vidare fin i kanten meddelar jag min värd detta och hoppas att det är underförstådd att jag gillar gesten ändå.
Vi blir medsläpade av killen Stoffe delar lägenhet med till en krog, med det fantastiska namnet Syltan, där Malmös stora kultur anarkist författare ska hålla en författaruppläsning.
Lokalen är fullsatt och när vi undrar om det inte finns några lediga stolar får vi till svar "här bokar man bord i förväg" och det är verkligen en sylta, så svaret känns absurt.
Vi hamnar på stolarna vid jack vegas maskinerna och känner väl att vi är sådär lagom ivägen och käkar chilinötter och dricker fatöl.
Författaren väljer att läsa från sin kommande roman, en roman om en kriminalförfattare. Han läser upp saker som "han hade en räv bakom örat, men det visste jag inte då" och jag känner att det här är nog inget för mig. Men folk i baren skrattar åt hans lustigheter, applåderar ärligt åt det dom fått höra när han går av efter en kvart för att ta sig några till öl. Han går på igen när vi fått ett bord och ätit. Den store kulturanarkisten liknar en gryning eller solnedgång med en apelsinklyfta och jag föreslår att vi går vidare.
På gatorna utanför konstaterar Stoffe
"undra hur många samtida genier man missar eftersom man inte förstår dom"
Men det vi kommer minnas för livet den här kvällen är Malmös bittraste servitris, hon ler artigt och är flörtig mot sina gäster, men så snart hon vänt dom ryggen stöter hon ur sig ett "fuckers!"
och när hon anser att någon är i vägen så knäar hon dom i ryggen.
Och när vi betalar för maten anmärker hon på att vi inte har lämnat nån dricks. Man måste bara älska henne.
Det känns absurt att vandra på gatorna i Malmö, någonstans springer en galen man med ett vapen runt och skjuter invandrare, en ny laserman, det som känns mest absurt är att ingenting händer. Ingenting får mig att ana hans existens på gatorna.
Vi letar efter ett ställe att mellanlanda på och Stoffe tar mig med till en varuhiss i ett slitet tegelhus. Han säger att jag kommer förvånas av biljardhallen som finns högst upp.
Och ärligt talat förvånad blir man, ett tiotal biljardbord två snookerbord och lokalen är full på människor.
Det är kö till borden och vi bestämmer oss för att gå därifrån. Stoffe föreslår att vi ska gå hem till honom och spela brädspelet settlers.