Det hände i förrgår. Vi satt och pratade i korridorköket, hon med sin gröna ärtsoppa och jag med mitt te.
Jag har glömt vad som fick henne att säga det, men så konstaterar hon "du är lite egen". Jag funderade på att replikera nånting om att precis som Regina Lund vill jag också vara unique, men jag lät bli. Att spä på myten om sin egen konstighet kändes inte rätt just då och att dra en referens till en skiva som måste vara bortåt 10 år gammal är allt för analt (efter lite googlande så ser jag att Regina Lunds Unique är 2004, var hon ihop med Thåström då?).
En vän sa en gång att jag borde skapa, "måla nånting". Jag minns min hemstads kreativa kille som valde att uttrycka sig i konst trots att hans talang var tämligen begränsad. Han kämpade på med att vara konstig. Att vara konstig i en småstad är lätt, men man blir lätt satt på kanten av sin så kallade normalare vänner.
Och konstig blev ett skällsord för mig efter att killing-gänget lanserad en karaktär, Lars Brundin, med epitet tjock och konstig.
Min vän som kom med råden om att vara kreativ och skapande utvecklade resonemang "men du utger dig ju alltid för att vara en annorlunda, creative, person när du träffar tjejer."
Men det där egna som min korridorare såg hos mig har andra sett. Män vars personlighet är sin heterosexualitet frågar om ens konstighet är att vara bög, för det har dom hört att man är.
Man blir svarslös funderar på hur man bäst driver med sig själv och får människan i fråga att fortsätta tro vad fan han vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar