Den här London idén känns bara bättre och bättre. Hittar ett jobb som är grymt, som undersköterska inom Ultraljud, alltså i princip det jag hitintills är utbildad till. Hittar ett rum med gång avstånd till fotbollsstadions, men samma hyra som jag redan har här.
Men ändå, sen ansökan till en distanskurs, och så måste jag ta tag i mina eftersatta studier.
Högskoleprov på lördag, pappa kommer upp lördag-söndag,
och för att hjälpa upp min fallerande ekonomi hör vdala av sig och vill att jag ska hacka sallad i elva timmar.
Helt plötsligt har jag råd att bränna av min kvarvarande 27 kronor på mejerivaror.
Och samtidigt som allt det här sker sätter Uppsala stadsteater upp Anna Karenina, och jag vill ta med en kvinna dit
1 kommentar:
Självömkan har ju, historiskt sett, alltid varit ett klockrent sätt att komma till London.
You're half way there!
Skicka en kommentar