Brev Från Bussen Till Och Från Hallstavik, Tredje Brevet

Torsdag eftermiddag, på bussen från Hallstavik

Jag sitter med ett mentalt stånd.
Inte för att det finns nånting att titta på.
Jag sitter långt fram så jag ser den äldre skalliga och glasögon prydda busschauffören.
Den korpulente killen i sättet längst fram iklädd en dshoes tröja, med stor resväskan i grann sätet.
Och en äldre dam som tittar med tom blick rakt ut i ingenting hela bussfärden.
Det mentala ståndet är ett resultat efter beröm, jag får höra att jag: ser alla elever, har ett naturligt sätt med eleverna, tar egna initiativ och att jag på ett positivt sätt särskiljer mig från andra lärarkandidater.
Min handledare för dagen är matt i färgen i sin fysiska närvaro, hon bär all världens tyngd på sina axlar och hon utstrålar en aura av sprakande elektricitet som är svår att inte finna attraktiv.
Att få höra att man är duktig av henne lyfter upp mig från avgrundsgropen, hur långt vet jag inte -tiden får avgöra det.
Jag försvinner in i min bok, sen i musiken,
sen i tankar om att skriva ett brev till en kvinna från mina folkhögskole år. Brevet skrivs i huvudet och blir mer omfattande och mer ärligt än det borde.
Jag skrottar brevet, jag är inte mogen för att skriva ärliga brev där jag uttrycker hur jag kände för flera år sedan.
Tankarna och mitt mentala stånd somnar.
Och i Uppsala möts vi av snöblandat regn

Soundtrack: Joel Alme - leave me here