Dom stänger av mitt internet, samtidigt så slår jag fel pinkod i mobilen. Jag slår fel pinkod så många gånger att PUK-kod krävs. Det är inte rätt läge att isolera sig och att umgås och rannsaka sig själv. Minnen och fel-val väller över mig så som det alltid gör när man står med facit i hand, jag förstår inte folk som säger att dom inte skulle vilja ändra på saker i sitt förflutna, det är klart man vill. Fast det kanske bara är lyckade människor som får chans att svara på den frågan i offentligheten. Som om det inte vore nog kliver jag på jordens största glasskärva och får två blödande sår på tån. Jag försöker stoppa blödningen så gott det går. Blodet slutar strömma ur tån, men så fort man går på foten börjar det blöda igen. Jag har inte tid att ömka utan beger mig dom 500 metern hem till pappa och sätter i mig söndagsmiddagen, man kan inte ömka när det vankas mat och jag inte har ätit vare sig frukost eller lunch.
Jonte är och hälsar på, han har bråttom vidare det är stor match i premier league och min lillebror kan vara jordens sämsta förlorare och han håller på formsvaga Liverpool. Han har tur 0-0 och en pinne, i en match som inte kan kallas annat en tråkig.
Väl hos far igen så ser jag på den röda färgen på strumpan att såret har börjat blöda igen och ber min far att göra ett riktigt förband. Han tar sig ann uppgiften med en suck och sa "Det här får du gå till vårdcentralen med" och syftade på mitt ack så äckliga nageltrång, och när han väl kom till såren på undersidan av tån suckade han.
Imorgon blir det vårdcentralen.
1 kommentar:
Du får nog allt ta hand om dom små fossingarna lite bättre framöver :)
Skicka en kommentar