Det är inte läge att förändras, sätt dej ner och ta det lugnt

Tänkte försöka liveblogga från frukosten.

Eller frukost och frukost, jag gör pasta. Jag måste ha något rejält i mej. Det är tröttsamt att vara knalle, och det enda som serveras, som jag äter, är ärtsoppa och jag vill inte äta ärtsoppa i tio dagar. Jag hittar en fiskbit och steker upp den till i ett bad av soja, det blir lunch/frukost/middag allt i ett.

Jag letar efter min termos, den står inte med den andra termosen i skåpet över kylen. Jag kan inte ha den termosen, den är en kaffetermos- måste ha en tetermos. Måste ha te i kylan. Jag hittar termosen under ett decimeter högt lager av gamla brödpåsar. Nu ska här kokas vatten till te. För övrigt så sjunger Johnny Cash "solitary man" för mej just nu.

Fisken har gjort en lång resa, där den ligger i min stekpanna. Den simmade runt i Stillahavet/Ishavet, den var säkert någon gång uppe i Alaksa, det var där den fick sitt namn: Alaska Pollock(finns det något släktskap till Kay Pollack månne?!). Sen fastnade den stackaren i ett fisknät. Det var säkert en japan som plockade upp honom, en liten ynklig japan som äter fisk och ris och dricker kopiösa mängder sakè. Den filéades någonstans påvägen till kylrummet på en båt och sen till ICA-Maxis frysdisk. Det är en förbannat omständig resa fisken har gjort för att hamna i min panna, underligt att det är en så billig fisk, FN säger att den är okej att äta. Jag kryddar med chili, peppar, salt och basilika. Ständigt denna basilika, den kryddan som erövrade min kryddhylla när jag flyttade hemmifrån- man kan ha basilika till allt, till allt!

Gubben som är knalle rygg i rygg med mej, han står för lions. Dom är ett gäng gubs som står där och tjatar ner alla som kommer i deras väg. "Köp en lott" säger han, han säljer bröd och fisk också- ideellt. Han tuggar frenetiskt på något, jag frågar om han tuggar på torkadfisk. Han skrattar, dom andra gubsen frågar vad som är så roligt och så säger han att jag tror han tuggar på torkad fisk, och så skrattar dom gemensamt. Ett andra skratt för första gubben, undra om han tyckte det var roligare att återberätta det jag sa, säkert så. Vi pratar lite till, han har ett sommarhus i varamon. Jag talar om att jag brukar cykla förbi, han säger att jag borde komma förbi på en kaffe, funderar på att chocka honom nån gång i sommar och bara glida in och kräva min kaffe. Han nämner femtiotalet när han pratar om huset och får ett minne från femtiotalet, det är inget det var bättre förr minne, han säger att det är bättre nu istället.