jag sitter där, vid det gamla köksbordet. vi pratar minnen, handhälsar på nya bekantskaper, alla blir fullare.
nånstanns där förvandlas allt till ett "jag har aldrig..." och jag sitter instängd längst in och jag ser hur dom få vänner jag har avlägsnar sig från köket och fortsätter någon annanstans. ölen tar slut, för jag har tydligen gjort allt som tonåringarna kan fantisera ihop.
Jag lyckas överge köket och smiter in på Crippas ostädade rum, det är verkligen sjukt ostädat, och kissar ut fem öl på hans ostädade toalett.
Hamnar inne hos Linn,
jag hamnar i ett seriöst samtal som pågår i timmar men som egentligen inte handlar om någonting.
När jag vaknar ur samtalet så har festen förflyttats till ett spotifydansgolv, och en indier endast iklädd handduk valsar runt och propsar på att alla ska dansa
"no its fine"
"but dude come on"
"I don't feel like it"
"but every one else is"
"dude don't be that guy" jag tror inte han förstår hur sarkastiskt jag betonar dude.
Jag hamnar med en cigg på balkongen och träffar korridorens senaste bytis. En Londonkille med indiska rötter. han är ny i stan och ju mer vi pratar desto plattare känns han "thats cool man" säger han oftare än någonting annat.
Helt plötsligt väller ett halvdussin av festens tidigare deltagare in genom dörren, "jag har aldrig gänget" som ockuperade köket försvann upp i bastun och bastade halvnakna samtidigt som jag satt i ett seriöst samtal om ingenting. _Jag vet inte om det är en förlust att missa det.
Själv har jag varit sugen på att gå hem i två timmar och till sällskap påvägen hem får jag två överförfriskade dalagringos som pratar om älvdalen, lagliga och olagliga droger och annat.
själv försvinner jag in i ett medvetet ingenting och stannar där ett tag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar