Lyssnar på ett norskt instrumental-jazzband och en cover på brothers in arms, sjukt bra. begravningsmusik på ett sätt.
att du ska se mark knopfler och bob dylan är jag absolut inte avundsjuk på, absolut inte. inte det minsta, ingenting.
Är fortfarande, två år senare, besviken över att nervimpulsernas hastighet. att vi inte har evolverat den egenskapen till iallafall minst ljudets hastighet är bara dåligt. målet torde vara ljusets. Förstå hur bra målvakter vi skulle ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar