no surrender

Just nu pågår ett släpp och jag står på listan, jag skulle säkert haft en trevlig tid om jag hade gått dit. Men inte,
jag jobbar morgon för många morgnar för att orka, och en bisak med att gå och jobba är att man genast blir tillfrågad att jobba mer. Visst jag är tacksam för det absolut, men det finns en tenta om två veckor som jag är ytterst dåligt förbered för, och mitt i allt ska jag åka hem till Östergötland.
15 april passerade, höstens nödlösning om jag ingenting vill är teoretisk filosofi i Lund, men det är långt dit.
Om jag blir kvar i Uppsala är annars planen att göra sig själv så fullstädning upptagen med studier att jag inte ska hinna jobba, 150% studietakt.
Ser på nyhetsmorgon att en 90-tals komiker har släppt en twitterbok med andras twittrande, det blir gokväll och en kvinna läser Annika Lantz twttrande ur boken och berättar hur bra den är. Två frågor jag sitter med:
skrivs det inga romaner längre?
och har den äldre generation hur mycket pengar som helst att lägga på coffetableböcker?
Lägger mina sista pengar på att gå på födelsedagsfest hos Anna, vi säger hej sen pratar vi inte på hela kvällen, jag får höra att jag är fuckable och att jag matchar mina ögon med min outfit och därför är bög,
jag tafsar på vänner
jag tafsar på nya bekantskaper och försöker lägga fram förslag om att hon borde följa med mig hem, hon undrar vad jag vill

Nu sitter jag här och undrar varför jag inte kan en hundring någonstans så jag kan gå på släpp, men jag har druckit på andras bekostnad i två veckor nu och folk börjar tröttna på mig. Hemma i korridoren stjäl jag mat, någons halvätna potatissallad och känner mig lägst i världen.
På torsdag blir jag 26, jag har mentalt varit det i två månader, jag ska fira med att åka tåg.