Nu kommer dom, listorna. Listor på allt, och jag tänker självfallet inte vara sämre. Här nedan listar jag årets mest mediokra skivor,
en högst subjektiv lista över skivor som bara förtjänade betyget två (två=medioker/hyfsad).
Invasionen - Hela Världen Brinner
Under nittiotalet var Dennis Lyxén en människa man skulle studera, en man som skapade en idealistisk musik-vego-vänster våg som ganska nyligen ebbade ut.
Men hela världen brinner blev ingen stor succé, bara en mycket medioker skiva.
Neil Young - Le Noise
Jag är nog för ung för att förstå det här. Jag är nog för ung för att uppskatta det här.
Inget ont om Neil Young, han vill göra saker ibland ingen förstår och han är ju självfallet en av dom största musikerna nånsin, men det här är varken Harvest eller Harvest Moon.
Det här är Le Noise och är konstigt och två plus för mig.
Japanese Cartoon - In The Jaws of the Lord of Death
Den amerikanska rapparen Lupe Fiasco har ett punkrock band som heter Japanese Cartoon, antagligen ett band som DN:s popjournalist Fredrik Strage skulle älska om dom ägnade sig åt tysk inudstri rock eller synth pop. Tyvärr så gör dom inte det, och In The Jaws of the Lord of Death kommer vara en klassisk två plus skiva för 2010.
Carl Bârat - Carl Bârat
Tillsammans med Pete Doherty var dom frontfigurer i 00-talets bästa band, the Libertines. När bandet splittrades fortsatte Pete Doherty att, inte balansera, mellan galenskap och geni. Under tiden som Pete Doherty opererade in olika lösningar i kroppen som skulle göra att hans kropp inte kunde ta upp opiater, så startade Carl bandet Dirty Pretty Things och gjorde två hyfsade skivor, samtidigt som han började mysa i tv-soffor. I år kom första skivan under eget namn, den är högst medioker.
Kristian Anttila - Svenska Tjejer
Hitpotentialen på den här skivan är låg, toklåg och därför även danspotentialen. Här finns ingen Västra Frölunda eller Smutser,
tyvärr Kristian skivan Svenska Tjejer rinner av mig och dansgolvet som vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar