fredag 12 november 2010

Fear and Loathing in Lund and Malmoe, Epilog

Min vistelse i Malmö tar slut på söndag förmiddag. Jag väntar ut en pockethandels öppettider på ett konditori frallan jag köper är ingen vidare frukost, och mättar dåligt. Jag tar påtår två gånger, kaffet är inget vidare. Jag skriver ett brev jag aldrig skickar, hon skulle ändå aldrig förstå. Pockethandlaren har tre till Haruki Murakami och jag köper dom, mannen bakom disken säger att dom har köp 4 betala för 3 kampanj. Jag letar runt i hyllorna och hittar mest bara chicklit, eller som Hank Moody säger i Californication 'clitlit', men det får stå för honom. Tar i desperation en tjock pocket av Amos Oz, och tänker på alla gånger Svenska Akademin har blivit anklagade för antisemitism av Israels tokhöger, när dom år ut väljer andra Nobelpristagare än kibbutzernas stora skildrare. Jag har aldrig läst en Amos Oz, men jag gillar hans namn, och har läst hans namn på bokryggar hemma hos belästa äldre medelålderstanter, så det kanske är ett fel val.
Jag går nästan vilse påväg till Malmö C, men bara nästan. Det är trots allt en stad jag bara varit i tre gånger. Första gången jag var i Malmö var när jag gick i ettan på gymnasiet och läste kursen 'staden och framtiden' och som valde som avslutning på kursen ett besök på bomässan 'BO01'. Under den resan såg jag min första och enda aktivt injicerande knarkare, drack min första och hittills enda kaffe med sugrör (vilket resulterade i att jag brände upp gommen), och försökte göra dreads på en religiös tjej i klassen som genomgick någon sorts existentiell kris, där långt långt bort från sina föräldrars kontroll och moral. Samma tjej sa en gång att jag luktade som hennes far, jag blev väldigt ställd, men förstod senare att han och jag använde samma billiga raklödder.
Jag tar ett tåg tillbaka till Lund vid middagstid. Bestämmer där nånstans påvägen att ses över en kopp kaffe med Eklund, vi gick tre år i samma klass på gymnasiet. Andra gemensamma nämnare är att både han och jag spelade hockey men slutade ungefär samtidigt, hans pappa var materialare och klagade alltid på att jag var sist kvar i omklädningsrummet, och han är självfallet också från Vadstena. Dom är några stycken från Vadstena ur den gamla som har hamnat i Lund, visst Joel är i Malmö, men ändå.
När jag kommer in till Lund så beger jag mig hem mot min lillebror och väl där lagar jag till vad som pappret ska vara en kanon måltid bacon-fetaost paj, men som någonstans i tillagningen går allt käpp rätt åt helvete och pajbotten blir oätligt.
Jag sväljer ner maten med en tvååtta, min lillebror vill inget ha. Duschar, försöker beställa biljett hem men SJ:s sida brakar sönder, och beger mig sen ner för att träffa Eken utanför ett ICA, och vi går vidare till ett sånt där kaffeställe med trendigt namn och som har servering i två våningsplan. Efter våran fika känner jag mig som en dålig människa för vi har ingenting att prata om utan högskolepoäng, kvinnor, skvaller om hemstan och liknande, och han är märkbart mer inne i studentvärlden än jag någonsin varit eller kommer bli.
Vi skiljs åt, och jag ansluter till min bror med vänner som sitter på en sportbar och följer en Liverpool match, samtidigt som skåningarna omkring oss sitter och följer slutstriden av Allsvenskan.
Ölen visar sig var snordyr när det väl ska betalas och jag ångrar att jag inte tog en springnota. Min brors vänner bjuder in till veganmiddag, jag säger att jag inte är hungrig men blir lovat att som gäst är jag exkluderad från att bidra ekonomiskt. Efteråt känner jag mig självfallet som en snål smålänning. Under middagen, där det fokuseras mycket på att jag har gått i samma klass som en av deltagarna i en populär dokusåpa, alltså under middagen upptäcker jag att jag har stort problem att säga ordet 'soppslev' istället dycker det upp ett N innan o:et vilket gör allt ytterst komiskt och när jag försöker med alla medel säga 'soppslev' blir det aldrig rätt oavsett hur många gånger jag försöker. Det är det nya plastbrits-platsbrist för mig.
Påväg hem byter min lillebror bort sin fullt fungerande cykel mot en skräpcykel för att imponera och det blir dålig stämning. Hans rommie ringer krissamtal.
Väl hemma hos min lillebror så gör jag ett nytt försök att boka hembiljett men SJ:s sida bryter ihop fullständigt, och jag möts efter midnatt av ett meddelande att sidan är uppe igen klockan 6. Så jag ställer klockan och kryper ner i skinnsoffan som blivit mitt hem i Lund och upptäcker att den faktiskt inte är speciellt skön, det hela slutar med att jag spenderar natten på en tjock matta med en filt som lakan.
När jag vaknar dagen efter, då mitt alarm börjar låta okristligt tidigt, SJ hemsida fungerade igen och jag lyckades boka en resa hem efter nio.
När jag lämnar Lund bakom mig, vill jag kunna säga att resan har gett mig någon sorts insikt om mig själv, komma med stora fina världsförbättrande ordstäv. Men allt jag kan få ur mig är att det har varit skönt att få komma bort och att jag nånstans påvägen dit, vistelsen, och hemresan har jag hittat lite glädje i min tillvaro. Jobbet har ringt mig två gånger under min vistelse i Lund-Malmö och när jag kommer hem jobbar jag sex dagar i sträck, en kvinna som jag trodde hade bruttit med mig hör av sig och vill ses, vi ses och antagligen ingenting mer med det. Och sen lyckas jag vara ledig i två, tillbringar måndagen i sängen. Träffar Anna under tisdagen och det är snöstorm och hon bjuder på linssoppa. Sen jobbar jag tre dagar till och nu är det helg. Jag försöker ha fest, men ingen vill komma(trots 50inbjudna!), så jag sitter helt själv framför datorn, lyssnar på musik från ett nittiotal som jag inte ens lyssnade på då, men som jag lagt mig till med så här i efterhand.
Allt får mig bara att känna mig mer och mer sugen på att lämna den här stan, jag vill ju ändå inte bli det jag har sökt till våren, och varför inte ta sig i kragen och fixa distans kursen jag läser nu och sen läsa b-kursen på det i London?
Bara för att jag inte klarar av att avsluta i stil, så avslutar jag med ett citat från Bret Easton Ellis 'Rules of Attraction':
I no longer know who I am
and I feel like the ghost of a total stranger

Vet inte hur många gånger jag har länkat till just det här klippet, men det är helt enkelt det bästa som finns på youtube,

Inga kommentarer: