Tankarna håller mig vakna

Alltså.
Ibland.
Jag har ingen aning om hur jag ska göra den här tanken rättvis i ett blogginlägg.
Allt som oftast fastnar man i ett destruktivt mönster där man gång på gång möter tjejer man har noll intresse av, och man istället försöker uppmana en tillräckligt stark testosteron våg för att göra slag i saken. Jag upplever ibland att jag har blivit typecastad. Jag är dömd att bara möta helt ointressanta tjejer. Min medicin för att stå ut med detta brukar vara att dricka mig till apstadiet, för i apstadiet tror man sig att man inte behöver ta ansvar för sina handlingar.
Men det här ska inte handla om det.
Utan när det vänder. När man helt plötsligt får en knäpp på näsan och inser att nu står man öga mot öga med intelligent vacker och smart tjej, och jag känner inget behov av att lägga mig apatisk framför Stargate SG-1 i timtal, och hon verkar genuint intresserad av en själv.
Dom här kvinnorna man som sagt vad träffar, jag gillar dom. Men man träffar dom för sällan. I Motala hände det en gång. I Vadstena en och en halv.
Nu bor jag i en annan stad sen några månader tillbaka och har väntat på det