Det är fest i korridoren mitt emot. Folk ringer på min ringklocka. Otrevliga Aussie Girls med en amerikansk "whatever" attityd. Det är glaskross i hela trapphuset och ett par sitter på våning två och är fulla och tror på kärlek och pratar om hur fint det verkar trots att dom är för fulla för att bilda fullständiga meningar.
Jag stänger av allt sånt och sätter på Seinfeld Boxen och försöker rensa skallen.
Gårdagens bakfylla tog 18 timmar att bli av med; eller åtta koppar kaffe, en pastarätt, fyra liter vatten, en halvtimmas dusch, en promenad, en cola och en fryspizza.
Ikväll grol:ade jag mig igenom ett par Beatels låtar på Rock Band, Kalle skrattade, jag mindes när Millberg ville att jag skulle starta ett groleband med honom efter att hans band gick under.
Häromdagen snackade jag med en kille på Orvars. Han skrev ett Sitcom-manus på allvar, jag trodde han var ironiskt. Fem minuter senare var jag tvungen att visa mig mer macho när en norrlänning grimaserade när han shotade något lakriz-aktigt. Där av bakfyllan.
Jag har skaffat icakort, tusen vuxenpoäng till mig, och den lille punkaren i mig hatar allt jag gör. Det känns jobbigt att jag trivdes så bra med praktiken, nu förväntas jag pusta ut och säga ett "äntligen" eftersom det känns som att jag har hittat rätt, det här är vad jag ska göra när jag blir stor. För några veckor sedan frågade min mamma just det, "känns det rätt?" och jag svarade undflyende, tror det var i samband med att jag satt vaken en halv natt och skrev ett arbete i etik.
Men dom få gånger jag lutat mig tillbaka och tänkt det här är rätt, då brakar det. Det är ju inte så att jag är paranoid, men dom är ute efter mig; som det står i konvolutet i söndermarken.
-hur som en tjej med varm mage skulle inte sitta fel nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar