Gummistövels anekdot #1

Det är ett stort ögonblick för en far, han har tagit med sej sönerna till Grövelsjön för att under en vecka fjällvandra. Jag får prova ett par vandringsgummistövlar på en fjällstation. Dom passar inte, hur jag än försöker får jag inte på mej dom. Det slutar med att jag får ett par stövlar ett par storlekar för stora. Efter en natt i tält ger vi oss av på den första strapatsen och jag är gnälligt pubertal och klagar över smärtor här och där, när vi gått över norska gränsen blir det paus. Fram med träkåsan och dricka vatten, i all hast dra jag av mej stövlarna och min fars varningsord om att fötterna kommer svälla ger jag blanka f-n i. Det blir precis som min far har sagt och stövlarna får jag inte på mej igen, istället får jag ta på mej reserv kängorna som vilat längst ner i ryggsäcken. Sen fortsätter färden och gnälliga jag hamnar tjugo meter efter, antagligen för att dom vill slippa mitt gnäll. Hur som slutar det storslagna äventyret med att vi tar båten tillbaka och gör några dagsstrapatser till olika mål och vänder hemåt. Vi övernattar vid någon av dalälvarna, antagligen östra, badar i det kalla smältvattnet och på natten blir jag sen ordentligt sjuk.
Hur som tar vi oss hem och min far vill aldrig mer fjällvandra med mej.